Mormor, älskade mormor. Det är så svårt att ta in att du inte finns längre. Du har varit en sådan självklar, viktig person för mig. Så förstående och stödjande, stark och fantastisk du var. Jag har länge försökt känna din närvaro och jag tror att jag fick det vid ett tillfälle. Det va tufft och min kropp skakade av ångest, när plötsligt all oro bara försvann och jag slutade skaka. Sen igår natt drömde jag att jag såg dig, du stod och väntade, du hade den där röda dräkten som du var så stilig i och du såg lite bestämd ut. Jag grät av lycka när jag såg dig, men då vaknade jag och insåg att det vara va en dröm. Det är verkligen så tomt utan dig, hålrummet du lämnade efter dig är så stort. Jag hoppas du har det bra i himlen du och morfar. Jag älskar er så mycket och ni har betytt så mycket för mig, obeskrivligt mycket. Saknar er båda men är glad att ni funnits i mitt liv. ❤️