Tacksam att min mans magröntgen inte visade på cancer.
Sedan fick han lunginflammation. I onsdags förra veckan trodde jag han skulle dö.
Tack gode Gud att infektionsproverna hade gått ner i måndags.
Nu är han hemma sedan i tisdags. Trött, svag och yr, men feberfri.
Jag sköt på en tid för operationsplanering pga att jag var orolig för vad hans röntgen skulle visa. Med facit i hand var det bra eftersom lunginflammationen kom.
Nu har jag fått ny tid för planering av operation.Trodde jag skulle få skjuta på detta till januari. Känner att vi hade behövt lite andrum.
Nu får jag inte det pga cancerrisken. Om det visar på cancer blir det förmodligen en operation till innan jul.
Känner att gränsen är nådd. Har kämpat med depression och ångest nästan hela året.
Hur länge ska satan förfölja oss? När han inte lyckas med en sak tar han ny sats.
Be att vi får lugn och ro så vi hinner andas. Be att ingen cancer hittas vid operationen.
Orkar inte mera. Be att detta onda lämnar oss innan vi går under. Känner att jag snart behöver läggas in på psyk. Har inga psykiska krafter kvar.