Gud Fader som finns i himlen. Det finns en tid för alla när jordelivets dagar är över. Döden är lika ofrånkomlig som årstidernas växlingar. Jag ber om fler dagar Gud, för mig och mamma. Det känns ofullgånget annars, berättartekniskt som ett västgötaklimax - jag tror på ett bättre komponerat slut.

Jag ber att mammas blodiga hosta verkligen är vad läkaren sa och inget värre. Hur som - bota henne, Gud. Hon är tyngd av sorger och besvikelser och ånger. Jag ber fortsatt för ett mirakel, du vet vilket, för då hade allting kunnat bli underbart för oss alla. Och inte som den ständigt kallgrå senseptemberdag som går genom märgen och som oavsett årstid tycks hänga kvar inombords hela året. Käre Gud, idag är så lite av ditt ljus. Lys med hela din kraft, vänd ditt ansikte till oss som behöver din nåd så här hjälplöst.

Jag har redan bett alla litanior jag hittat. Visst vet jag att jag inte kan tala om för dig vad du måste göra men dina löften är ännu oinfriade.

Förlåt mig för mina synder. De är komplexa och har inte alltid företagits frivilligt. Förlåt för den roll du tillskriver mig.

Amen.